Sura Magda

Den här bloggen kommer inte att handla om mina olika sinnesstämningar som man skulle kunna tro utan om mina surdegsbröd!
Jag är uppvuxen med surdegsbröd, det har alltid varit det enda rätta för mig men efter mer än 25 år i Sverige har jag övergått till de söta mjuka inplastade sakerna som man här kallar för bröd. Våren 2008, när jag var mammaledig med vår yngsta, hamnade jag plötsligt på bagar-Martins blogg och sedan var jag fast. Varje kväll stod jag i timmar och läste om surdeg, skapade egna och bakade. I början var det rätt många misslyckanden men sedan började bröden bli bättre och bättre. Familjen och jobbarkompisarna som varje vecka fick ta del av skapelserna jublade. Ett stort framsteg kom när jag julen 2008 fick en silverglänsande Electrolux köksmaskin - den underlättare knådandet men samtidigt så försvann ju mitt favoritmoment i bakningen där jag får jobba med händerna.
I somras till följd av semestrar mm dog mina surdegar och när jag försökte sätta nya så blev det antingen mögel eller ingen fart på dem. Så bakandet har uteblivit under hösten.
För några veckor sedan fyllde jag 40 och av maken fick en jättefinpresent - en surdegskurs på Saltåkvarn i april. Med självaste surdegsgurun Manfred. Så nu är jag igång med surdegarna igen. Jag tänkte använda mig av bloggen mest för att dolumentera mina bröd, spara nya recept men ffa beskriva tankar och erfarenheter som inte sällan kommer av misslyckade experiment.